Fortfarande lite rasslig på halsen men nu börjar det äntligen ordna upp sig.
Vilken jäkla förkylning jag drog på mig.. blä. En ordentlig i februari och en ordentlig i mars, nu får väl jag ändå ha haft mitt för detta året??
Hoppade upp ur sängen och klädde på mig löpkläder. Första rundan ute skulle tas sig an.
Med sjukdomen i bakhuvudet och i bakrunden och vetskapen om att man oftast går ut för hårt i början av säsongen så var jag redan innan bestämd på att detta blir ett LUGNT lugnt pass. Och så blev det. Och det räckte. Och det var skönt.
Nu är våren och säsongen igång.
Det är jättevanligt att när man ska börja springa går ut för hårt. Jag får oxå säga till mina kunder att man måste börja lugnt och att dom måste lugna ner sig.
Har man inte sprungit något alls eller lite under hösten och vintern så måste man bygga grunden först.
Benen känns pigga och suget är stort, men då är det viktigast att stoppa sig själv.
Det är ju jättetråkigt om resten av säsongen präglas av benhinne, fotleds, höft eller knäproblem sen? Eller hur? 
Hur börjar ni?
